30 juli 2010

Kvinnor att älska!

Medborgare! Föraktar man kvinnor om man inte bugar och bockar för allt som landets feminister och genusvetare säger? Är man en kvinnohatare om man påpekar att kvinnor kan begå brott samt bete sig precis lika egoistiskt och ohederligt som män? Är man homofob om man inte hyllar Pridefestivalen och dess politiska budskap? Är man pedofil om man inte anser att illustrerade bilder av sexuella övergrepp mot barn skall vara förbjudna och straffbara? Är man en våldtäktsman om man anser att sexhandel skall vara tillåtet och att sexköpslagen ska avskaffas? Eller kan man älska kvinnor trots allt detta? För visst finns det väl mängder av kvinnor att älska!

Som Folkpartiets egen lilla folkhjälte och diva Camilla Lindberg, för hennes kontinuerliga kamp för sexarbetarna och för yttrandefriheten! Samma saker gäller för Helena von Schantz och för LouiseP! Frihetspropaganda is da thing!

Även Moderaternas Maria Abrahamsson är en politiker och journalist som vågar sticka ut och som har ett rättsmedvetande som befinner sig på oändligt högre nivå än vår nuvarande justitieminister.

Eller Tanja Bergkvist, för hennes strikt naturvetenskapliga approach att sabla ner genusvetenskapens totalt ovetenskapliga irrläror.

För att inte tala om journalisten Ingrid Carlqvist som enträget kämpat för pappors rätt att vara föräldrar på samma villkor som mammor och för ökad rättssäkerhet, ofta med Ann-Mari Maukonen i fotspåren.

Man måste inte ens tycka lika i alla frågor för att älska en kvinna! Även Catta är värd all kärlek, för hennes rättspatos och för att hon har skinn på näsan, även om hon lever i sin egen lilla bubbla. :-)

Sedan finns det ju en speciell kvinna att älska mer än alla andra. Men vem det är, är och förblir en hemlighet!

Kvinnor kan, del 4

Medborgare! Alla som läser den här bloggen vet att kvinnor kan! Att kvinnor, precis som män, kan begå hemska brott och övergrepp. Att kvinnor, precis som män, kan bete sig uselt och egoistiskt. Detta trots att feminister ofta hävdar att allt dåligt i samhället beror på män och manligheten. Men det räcker med att bläddra lite djupare än vanligt i tidningen för att inse att så inte är fallet. Då hittar man till exempel en kvinna i 60-årsåldern som misstänkts ha mördat en jämnårig man som hon tidigare haft ett förhållande med. Mannen hittades mördad i svampskogen, dold under ris och grenar. Kvinnan nekar dock till anklagelserna.

I Frankrike upptäckte en nyinflyttad familj att det låg människoben i trädgården. Efter ytterligare polisundersökningar har sammanlagt åtta barnlik påträffats på olika platser i den lilla byn. Allt tyder på att det är en kvinna som är ansvarig. Mamman har erkänt att det är hon som har mördad sina åtta barn. Kvinnan kommer nu att åtalas.

Att mammor ofta är egoistiska och anser att barnen är deras personliga egendom framgår med all tydlighet av Aftonbladets intervjuer med Maria Gudmunsson och Marie-Helena Dahlberg. Båda två är exempel på ensamstående kvinnor som har skaffat barn genom att åka utomlands för att inseminera. De anser att deras rätt att skaffa barn är viktigare än barnets rätt till båda sina föräldrar, vilket tydligt framgår i Aftonbladets chat med Marie-Helena Dahlgren. Där säger hon att "mitt barn har ingen pappa". Nej, det har ju du förnekat henne! Din dotter har ju inte själv fått rätten att välja! Din egoism har gått före din dotters rätt till både sina föräldrar.

Dessutom stöder vi skattebetalare dessa egoistiska ensamstående föräldrar med hundratusentals kronor i extra bidrag. När det inte finns två identifierade föräldrar till ett barn går nämligen staten (vi skattebetalare) in och bidrar med 1273 kronor i månaden per barn i underhållsstöd (utöver det vanliga barnbidraget). Den här typen av egoism belönas uppenbarligen av samhället!

Ett annat sätt att uppvisa samma typ av egoism är att kidnappa sina egna barn i samband med en vårdnadstvist. Hos Ingrid Carlqvist kan man idag läsa om ytterligare ett fall där en mamma, som var på väg att förlora en vårdnadstvist, tog sitt barn och flydde landet. Nu är de spårlöst försvunna och pappan Ken Thompson cyklar genom Europa för att finna sin försvunne son.

Som sagt, kvinnor kan de med!

29 juli 2010

Är man skyldig bara för att man inte anmäler för förtal?

Medborgare! Det förekommer väldigt ofta att folk antyder att Sven Otto Littorin är skyldig till Aftonbladets anklagelser om sexköp bara för att han (ännu) inte valt att anmäla dem för förtal. Men skulle en förtalsprocess där Aftonbladet blir fällda verkligen rentvå Sven Otto Littorin från anklagelserna om sexköp? Svaret är tyvärr nej på den frågan. En eventuell förtalsprocess skulle överhuvudtaget inte utreda huruvida Aftonbladets anklagelser är sanna eller ej (såvida inte Aftonbladet mot all förmodan lägger sig helt platt och erkänner att allt bara var lögner).

Istället skulle en förtalsprocess enbart fokusera på vilket syfte Aftonbladet hade att publicera uppgifterna. I 5 kapitlet 1 paragrafen i Brottsbalken står det om förtal att:
"Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar."
Ett förtalsmål skulle alltså först och främst fokusera på om Aftonbladet haft som syfte att utsätta Sven Otto Littorin för andras missaktning när de publicerade artiklarna om honom. I andra hand skulle målet handla om det fanns omständigheter som gjorde det försvarligt att Aftonbladet publicerade uppgifterna och om det fanns skälig grund för Aftonbladet att uppfatta uppgifterna som korrekta.

Men någon utredning om uppgifterna verkligen är sanna eller ej skulle aldrig göras. Inte heller skulle horan "Anna" komma att förhöras. Hon skyddas av Aftonbladets uppgiftslämnarskydd.

Chansen för Sven Otto Littorin att kunna påvisa att Aftonbladet verkligen hade som syfte att utsätta honom för andras missaktning är svåra att bedöma, men Aftonbladet skulle säkert hävda att så inte alls var fallet. Istället skulle de antagligen hänvisa till det syfte som står redan i den första artikeln, att "Anna" kontaktade Aftonbladet efter att ha läste om den tidigare polischefen Göran Lindberg och att hon upprördes över att män med makt utåt ger sken av att stå för en sak men i verkliga livet agerar helt tvärtom. Att artiklarna om Sven Otto Littorin endast hade som syfte att visa att det är vanligt att män med makt köper sex. Kanske skulle de även hänvisa till att dessa artiklar passade bra i tiden eftersom Anna Skarheds utredning om sexköpslagen just hade släppts?

Dessutom måste man beakta att förtalsbrott inte lyder under allmänt åtal. Istället måste det till en enskild process där målsägande själv (i detta fall Sven Otto Littorin) gör anmälan och driver ärendet. Det innebär också att målssägande blir skyldig att betala alla rättegångskostnader om den åtalade (i detta fall Aftonbladet) inte fälls. I ett fall som detta kan det antagligen röra sig om en halv miljon kronor. Vid en eventuell vinst kanske Sven Otto Littorin kan räkna med att få maximalt hundratusen kronor i skadestånd.

Det känns inte som speciellt goda odds för att driva en enskild förtalsprocess mot Aftonbladet! Och inte skulle den leda till att verkligen rentvå honom heller.

Eftersom anklagelserna om Sven Otto Littorin gjordes av Aftonbladet är ett alternativ att anmäla dem för tryckfrihetsbrott. Därmed skulle ett förtalsmål kunna drivas av justitiekanslern (JK) mot Aftonbladets tillförordnade ansvariga utgivare Lena Mellin (som ju ansvarade för tidningen då publiceringarna av anklagelserna mot Sven Otto Littorin skedde).

Det är dock ytterst ovanligt att JK driver den här typen av ärenden. Under de senaste 20 åren har det bara skett vid två tillfällen. 1990 väckte dåvarande JK Hans Stark åtal mot Expressens ansvarige utgivare Bo Strömstedt. Det målet förlorade JK. 2006 väckte förre JK Göran Lambertz åtal mot Expressens ansvarige utgivare, Otto Sjöberg, i ett ärende som rörde förtal av skådespelaren Mikael Persbrandt. Den gången segrare JK och Otto Sjöberg fälld för förtal. Han dömdes till 80 dagsböter à 1000 kronor samt att betala ett skadestånd på 75000 kronor till Persbrandt.

Tre privatpersoner har anmält Aftonbladet till justitiekanslern för att ha förtalat Sven Otto Littorin, men igår meddelade JK att man skriver av alla tre ärendena. För att JK överhuvudtaget ska överväga att pröva frågan måste den som anser sig vara utsatt för brott själv göra en anmälan. Men hur mycket stöd skulle verkligen en person som blivit anklagad för sexköpsbrott få av den nuvarande justitiekanslern Anna Skarhed? Hur oberoende och objektiv är hon, med tanke på att hon just har färdigställt den mycket kritiserade utvärderingen av sexköpslagen? Dessutom är hon medlem i kvinnonätverket Hilda, vilket också har kritiserats.

Nej, så länge Sverige håller sig med en jävig justitiekansler som Anna Skarhed så har nog Sven Otto Littorin och andra sexköpsanklagade män inget riktigt rättsskydd att hämta där. Och även om JK skulle driva ett förtalsmål för Sven Otto Littorin mot Aftonbladet så skulle det fortfarande inte leda till att rentvå honom från anklagelserna om sexköp.

Den enda möjligheten att utreda detta är att riktig brottsutredning där horan "Anna" måste träda fram och där Aftonbladet måste upp till bevis. Först när alla kort lagts på bordet och rättsväsendet fått möjlighet att kontrollera och verifiera alla uppgifter skulle sanningen komma fram, men det kommer aldrig att ske eftersom det påstådda brottet redan är preskriberat. Sven Otto Littorins möjligheter att verkligen bli rentvådd är stängda.

Istället döms han dagligen av pöbeln som okritiskt tror på allt som publiceras i Socialdemokraternas partiorgan Aftonbladet och som inte förstår vad ett förtalsmål behandlar.

28 juli 2010

Pride - var tog toleransen vägen?

Medborgare! Idag drar Stockholm Pride igång på fullt allvar, större än någonsin tidigare. Det hävdas ofta att Pridefestival är ett arrangemang för att manifestera kärlek och tolerans. Att det är en stolt kamp för demokratin och alla människor lika värde. I centrum står naturligtvis kampen för HBT-personers rättigheter (men i vanlig ordning verkar det inte vara lika viktigt att kämpa för skyldigheter). Landets politiker vill naturligtvis spegla sig i ljuset av allt glam och glitter, allt för att framstå som så toleranta och HBT-vänliga (och feministiska) som möjligt.

Men hur representativa är egentligen Priderörelsen för landets alla HBT-personer? Och hur toleranta är de själva mot andra människor, som har en annan sexualitet och som vill leva sina liv på ett annat (vanligare) sätt?

Först och främst kan man konstatera att Priderörelsen och Pridefestivalen inte är speciellt representativ för landets stora massa av HBT-personer. De allra flesta HBT-personer är precis som alla andra. De lever sina liv i tysthet, går till jobbet varje dag, betalar sin skatt och gör rätt för sig själva. Inte heller går de runt och manifesterar sin sexualitet heller. Alla bögar gillar inte schlager, glam och glitter! På den punkten bygger nämligen Pridefestivalen till stora delar på rena fördomar om HBT-personer!

Precis som Björn Andersson skriver så stänger Pride ute stora delar av HBT-kollektivet, dels på grund av att det är dyrt att delta, men framför allt för att hela arrangemanget inte alls är speciellt representativt för alla HBT-personers syn på sig själva och sin sexualitet. Alla HBT-personer känner sig helt enkelt inte välkomna i Pridefamiljen!

Pride har med tiden fått allt mer politisk betydelse. Det har blivit en arena för att bedriva lobbyverksamhet med syfte att ge HBT-personer rättigheter som inte ens heterosexuella har. I dagarna har till exempel Miljöpartiets Helene Sigfridsson krävt att lesbiska par ska få dubbelt så stora chanser att få barn via insemination eller konstgjord befruktning än vad barnlösa heterosexuella par har, naturligtvis på skattebetalarnas bekostnad! Diskrimineringsombudsman Katri Linna hävdar dessutom i en debattartikel i DN att HBT-personer har ett större vårdbehov än befolkningen i stort och att sjukvården måste anpassas efter HBT-personers krav och önskemål! Återigen är det tydligen frågan om att skattebetalarna fritt ska tillhandahålla allt som HBT-personerna pekar på. Det är ju deras rättighet!

Mest karakteristiskt av allt är de manshatande feministiska idéer som sprids i samband med Pride. Störst av allt är hatet mot de heterosexualla och då speciellt de heterosexuella männen. Heterofobin och manshatet blommar ut i full prakt i när Elin Grelsson skriver sin debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon vill inte att människor bara ska visa tolerans mot HBT-personer, utan vill utmana och krossa hela heteronormen och allt som förknippas med den. Tvåsamheten ska krossas. Kärnfamiljen ska krossas. Könsrollerna ska krossas. Manligheten ska krossas.

Elin Grelsson menar nämligen att så länge samhället accepterar heteronormen så kommer HBT-frågor ses som särintressen för den grupp som berörs och fördomarna kring HBT-personer kommer att bestå. Att, precis som Svensson säger, den överväldigande delen av alla människor alltid har varit, är, och kommer att vara heterosexuella verkar inte vara så viktigt för Elin Grelsson! Majoriteten ska krossas! Toleransen är noll!

Vad Elin Grelsson helt verkar ha missat är att det är just fenomen som Pride som upprätthåller bilden av HBT-personer som annorlunda. Hela Pridefestivalen bygger till stora delar på fördomar om HBT-personer och det är främst en liten klick av (ofta feministska) personer som aggressivt hävdar HBT-personernas särart.

De flesta HBT-personer säger nämligen precis som skådespelaren Tommy Nilsson:
"Jag är homosexuell, så vad är det med det?"
Samma sak gäller för den stora merparten av Sveriges alla heterosexuella medborgare. De rycker på axlarna och tänker inte mer på det. De bryr sig inte om vilken sexualitet som släktingen, grannen eller arbetskompisen har. De bryr sig inte om Pride. De är nämligen toleranta mot sina medmänniskor!

27 juli 2010

Könskvotering leder till sänkta företagsvärderingar

Medborgare! Det talas ofta om att könskvotering är en väg till ökad jämställdhet. Inte minst gäller detta när man talar om börsbolagens styrelser (dock talas det inte lika ofta om kvotering till yrken med låg status, även om det tydligen finns de som kvoterat in serietecknare). Den norska lagstiftning, som kräver att det ska vara minst 40 procent kvinnor i företagens styrelser, framhävs ofta som ett positivt exempel. Det finns till och med de som hävdar att kvotering leder till ökad kompetens i styrelserummen!

De som talar sig varma för könskvotering hävdar ofta att männen inte heller enbart rekryteras baserat på kompetens och erfarenhet, utan för att de råkar tillhöra samma jaktlag som bolagsägaren, suttit i samma bastu på midsommar eller pluggat tillsammans på Handelshögskolan.

Men stämmer verkligen detta? Blir kvinnor diskriminerade när det gäller rekrytering till företagens styrelser? Finns det gott om kvinnor med samma erfarenhet och kompetens som de män som idag sitter i styrelserna? Eller blir män invalda på grund av att män väljer män, snarare än att de ser till kompetens och erfarenhet?

Först och främst kan vi konstatera att det finns ett antal duktiga kvinnor som visat att det är möjligt att göra karriär i näringslivet utan någon som helst hjälp av att bli kvoterade. Precis som Per Ankersjö skriver så är medieentreprenören Anna Carrfors Bråkenhielm ett sådant exempel. Några andra exempel är Telia's före detta VD Marianne Nivert, SEB's koncernchef Annika Falkengren samt styrelseproffsen Peggy Bruzelius och Meg Tivéus.

Men finns det mängder av kvinnor med stor kompetens och erfarenhet som aldrig har fått chansen i börsbolagens styrelsen på grund av att män valts in istället? Det har tidigare visat sig att det i Norge varit svårt att finns tillräckligt många kvinnor som har den kompetens och erfarenhet som krävs för att sitta i styrelsen för ett börsbolag. Detta har lett till att det är ett fåtal kvinnor som nu sitter i flera av börsbolagens styrelser. De kvinnliga styrelseledamöterna har fler uppdrag än de manliga styrelseledamöterna.

Men innebär detta per automatik att de kvinnliga ledamöterna skulle vara sämre än de manliga. Nej, det kan man naturligtvis inte säga på rak arm.

Dock har professor Amy Dittmar på Ross School of Business vid University of Michigan undersökt vilken effekt som den norska könskvoteringslagen har fått på bolagens värdering efter att lagen infördes. Det visade sig att företagsvärderingen har sjunkit med 18 procent när andelen kvinnor i styrelserna har ökat med 10 procentenheter eller mer.

Amy Dittmar påpekar att minskningen i företagsvärdering inte i första hand beror på könet på de nya styrelseledamöterna, utan att det istället beror på att de saknar den kompetens och erfarenhet som de tidigare manliga styrelseledamöterna hade!

Så allt tal om att könskvotering till börsbolagens styrelser skulle leda till ökad kompetens och ökad lönsamhet är bara feministiskt önsketänkande. Någon koppling till verkligheten verkar det inte ha!

Scania och andra välskötta svenska börsföretag gör alltså helt rätt i att avvisa den kritik de fått om att det råder kvinnobrist i deras ledningsgrupper och styrelser. Som Medborgarperspektiv skrivit tidigare så borde de feministiska kvinnor som beklagar sig mest högljutt över könsrepresentationen i börsbolagens styrelser istället starta egna företag och visa att de för egen kraft kan få dessa att växa och bli lönsamma. När de väl visat det så kommer säkert de svenska börsbolagen stå i kö för att ta del av deras kompetens och erfarenhet!

Lena Mellin tar inte ett nej för ett nej

Medborgare! Det har nu gått ungefär tre veckor sedan Aftonbladet beskyllde Sven Otto Littorin för att ha köpt sex av horan "Anna". Ett par dagar efter publiceringen framkom det allt tydligare att Aftonbladets tillförordnade ansvarige utgivare Lena Mellin hade väldigt lite på fötterna och att historien inte alls hänger ihop. Aftonbladet valde att publicerade historien enbart därför att Lena Mellin ansåg att den anonyma horan "Anna" var trovärdig. Trots att vi är många som krävt att Aftonbladet ska upp till bevis har de ännu inte kunnat visa upp några som helst konkreta och verifierbara bevis som styrker deras påståenden. Idag vet vi inte ens om horan "Anna" existerar eller om hon bara är en fabricerad produkt från Aftonbladets ledarredaktion.

En av de mest minnesvärda tingen i Littorinaffären är Lena Mellins påstående att hon aldrig skulle ha publicerat anklagelserna mot Sven Otto Littorin om han nekat till anklagelserna. Dels visar detta att Aftonbladet inte har några som helst konkreta och verifierbara bevis som styrker deras påståenden om Sven Otto Littorin, men framför allt visar det att Lena Mellin inte tar ett nej för ett nej. Av Aftonbladets egen filmade konfrontation med Sven Otto Littorin från flygplatsen i Visby framgår det att han redan från början dementerade reporterns uppgifter. Dessutom fick Aftonbladet en dementi av Sven Otto Littorins pressekreterare senare på kvällen. Men Lena Mellin väljer att ljuga och påstår att:
"- När reportern först ställer frågorna till honom på flygplatsen så svarar han först ”nej, nej”, som framgår av den filmade intervjun vi lagt ut på nätet.
- Men det tolkar vi som att han blev överrumplad, allt eftersom frågorna blir mer detaljerade svarar han ”inga kommentarer”."
Precis som Matte Matik så stiligt har illustrerat (klicka på bilden) så undrar man ju om det är så Lena Mellin tänker när det gäller sitt eget sexliv också?

Att hon i fallet Sven Otto Littorin har köpt sig en hora blir ju allt mer uppenbart! Den makten har man ju på ledarredaktionen. Makten att fabricera historier i syfte att smutskasta sin politiska motståndare! Makten att våldta sanningen!

24 juli 2010

Kvinnor och framgångsrika företag

Medborgare! Det finns många, speciellt bland vänsteranhängare och feminister, som kräver att börsbolagen ska tvingas kvotera in minst 40 procent kvinnor i styrelserna. Det hävdas till och med att det skulle vara bra för lönsamheten att ha fler kvinnor i ledande positioner i företagen. Om så verkligen vore fallet så borde det väl finnas en mängd företag som startats och drivits av kvinnor på börsen och som fanns med på listorna över landets ledande företag? Men några sådana företag finns väl knappast alls? Ja, finns det överhuvudtaget några företag som startats av kvinnor på börsen?

Folksam har nyligen presentarat en stora rapport om jämställdhet i företagen. I denna rapport pekas Scania ut som ett problembarn. Lastbilstillverkaren har nämligen inte några kvinnor alls i ledningsgruppen och endast en kvinna i styrelsen. Men på vilket sätt skulle det vara ett problem? Scanias kunder är ju till övervägande del män och de som sitter bakom ratten på lastbilarna de producerar är också nästan bara män. Dessutom är Scania ett av landets mest välskötta och mest lönsamma industriföretag! Nyligen har Scania presenterat en rapport med rekordmarginal, tredubblad orderingång och ett resultat långt över förväntan. Analytikerna är imponerade över Scanias rapport för det andra kvartalet.

Scania verkar definitivt inte behöva någon mamma som daddar ledningen! Speciellt med tanke på att de företag som har många kvinnor i styrelsen, som Swedbank och Eniro, har haft väldigt stora ekonomiska problem de senaste åren!

Precis som flera duktiga kvinnliga företagare skriver på SvD Brännpunkt så leder inte kvotering till jämställdhet. Det enda som leder till jämställdhet är att kvinnor själva startar företag som blir lika framgångsrika som Scania. Kvinnor måste själv visa att kvinnor kan!

21 juli 2010

Att skriva ledare handlar om makt

Medborgare! Sexköp handlar om makt, sägs det ofta från feministiskt håll. Att man dessutom önskar att sexköpare ska skambeläggas har om inte annat Littorinaffären visat. Trots att det inte fanns några som helst verifierbara bevis för att Sven Otto Littorin köpt sex kunde Aftonbladet enkelt starta ett minst sagt otrevligt drev mot både honom och hela regeringen Reinfeldt. Det visar, precis som feministen Kristina Hultman skrev på DN, att det idag lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster.

Och än mer skambelagt vill många i makteliten att det ska bli! Inte bara med tanke på de gredelina kuvert som Beatrice Ask gärna vill skicka till misstänkta sexköpare, utan framför allt med tanke på det tvivelaktiga resultatet av Anna Skarheds utredning om sexköpslagen.

Nu är det allt fler som reagerar på både utredningen och själva sexköpslagen i sig. Susanne Dodillet skriver på Newsmill att utvärderingen av sexköpslagen är en vetenskaplig skandal och menar att den okunskapen som präglar utredningen av sexköpslagen hotar att göra livet än svårare för de prostituerade. Samtidigt skriver Camilla Lindberg och Marianne Berg att det är ålderdomliga patriarkala idéer om lösaktiga kvinnor som styr de svenska lagstiftarna och kräver att sexköpslagen rivs upp, för kvinnornas skull! Proppen verkar ha gått ur!

Men naturligtvis finns det de som klamrar sig fast vid det radikalfeministiska tankesättet. Göteborgspostens ledarreaktion visade tydligt att de tillhör den skaran när de tidigare i veckan argumenterade för att sexköp bör vara förbjudet. Efter dagens artikel av Camilla Lindberg rapar Malin Lernfelt på GP's ledarredaktion åter upp det standardmässiga feministiska försvaret för sexköpslagen, att sexköp handlar om makt!

Men vad handlar då att skriva ledare i Göteborgsposten eller Aftonbladet om? Handlar inte det också om makt? Ordets makt. Makten att styra information. Makten att påbjuda vilka åsikter som får komma till tals. Makten att påverka medborgarna. Makten att besluta vad som är rätt respektive fel åsikter. Makten att utan några som helst bevis anklaga en medborgare för att ha köpt sex och därefter smutskasta honom dag efter dag på tidningens ledarsidor! Makten att skambelägga!

Varför har vi då inte en lag som förbjuder att skriva ledare?

Viktigaste anledningen att bygga Förbifart Stockholm

Medborgare! I förra veckan visade återigen Miljöpartiet att de sitter i ett elfenbenstorn och inte har någon som helst koppling till den verklighet som vanligt folk lever i. Det var i en debatt under Stockholm Green Festival, mellan Miljöpartiets Yvonne Ruwaida och Socialdemokraternas Lars Dahlberg, som Yvonne Ruwaida visade att miljöpartister lever i en liten bubbla byggd på drömmar och fantasier. Under debatten föreslog hon på allvar att butiker i Stockholms innerstad kunde lösa sina transportbehov genom att frakta gods på tunnelbanan nattetid! Det sagt av en dam som själv haft som vana att åka taxi på Riksdagens bekostnad! Alla som haft ett riktigt jobb någon gång under livet inser antagligen också det orimliga i Yvonne Ruwaidas förslag, men få ledande miljöpartister har väl gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv?

Miljöpartiet och deras rödgröna partners har tidigare dessutom sagt att de vill stänga av körfält på Essingeleden för att "uppfostra" bilisterna! Det här är ett typexempel på det som Göran Hägglund reagerade på i höstas, när han påpekade att Sveriges radikala vänsterelit har blivit en överhet som tagit sig rätten att håna, klandra och i detalj försöka styra hur vanligt folk ska leva sina liv.

Just transporter verkar vara en av de rödgrönas akilleshälar. Speciellt i och omkring Stockholm. Man vill ju helst av allt stoppa bygget av Förbifart Stockholm och för att fördröja beslutet om byggstart vill man först genomföra en lokal folkomröstning om den. Istället vill man satsa pengar på mer kollektivtrafik i Stockholm.

Vad de rödgröna inte verkar inse är att Förbifart Stockholm inte i första hand är en angelägenhet för Stockholm. Den viktigaste anledningen till att bygga Förbifart Stockholm är att slippa åka in till Stockholm! För vem vill åka till Stockholm? En stad som nästan bara består av en massa tråkiga bakåtsträvare!

Annat är det i Skåne där man kontinuerligt byggt ut både vägnätet och kollektivtrafiken. Öresundsbron stod klar för 10 år sedan och har inte alls blivit den naturkatastrof som många miljömuppar förutsåg. Tvärtom mår havsmiljön bättre idag än innan bron byggdes. Den har även bidragit till att öka integrationen mellan Köpenhamn och sydvästra Skåne. Samtidigt har nya motorvägar byggts som minskat genomfartstrafiken i centrala Malmö. Det har inte hindrat att kollektivtrafiken på järnvägen har minskat, tvärtom. Den byggs ständigt ut och ökar i popularitet för varje år som går.

Det finns alltså inget motsatsförhållande mellan motorvägar som Förbifart Stockholm och kollektivtrafik! Låt alla oss som vill slippa Stockholm kunna passera på ett snabbt och effektivt sätt. Bygg Förbifart Stockholm nu! Så att vi slipper se Yvonne Ruwaida släpa gods upp och ner i rulltrapporna till tunnelbanan i de grönas Stockholm!

19 juli 2010

Världsrekord i förmynderi?

Medborgare! Är det någon som missat att vi lever i ett storebrorsamhälle där medborgarna ständigt är övervakade och ständigt bli knäppta på näsan på grund av maktelitens moralmoras och förmynderi? Inget tyder heller på att politikerna skulle vara på väg att besinna sig. Tvärt om! Takten ökar och det går inte att se något logiskt eller naturligt slut på denna utveckling, varken i Sverige eller på EU-nivå. Under senaste år har vi fått FRA-lagen, SWIFT-direktivet, datalagringsdirektivet. För att inte tala om morallagar som sexköpslagen, som allt mer ter sig som ett kinderägg. Ja listan kan göras lång. Numera respekterar inte ens våra politiker att vi inte vill bli uppringda på telefon! Det är dags att göra motstånd nu! ´

Annars kan det gå så långt som i Norge. Sedan den första juni i år kan inte norrmän köpa godis, glass eller tidningar med betalkort i svenska butiker som också har speltillstånd! Orsaken är en lag som förbjuder norrmän att använda betalkort för spel på internationella spelföretag. Det leder även till att de inte kan handla på kort i utländska butiker som har speltillstånd! Snacka om den sista Sovjetstaten. När inte medborgarna ens fritt får bestämma vad de vill använda pengarna som är kvar efter att ha betalt skatten!

Är det månde världsrekord i förmynderi?


MER INTRESSANT OM: , , ,

Jävig JK ska granska Littorinaffären

Medborgare! Tänk var slumpens vägar kan ta oss ibland. Nu har tydligen två privatpersoner anmält Aftonbladet och Lena Mellin till Justitiekanslern (JK) för förtal av före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. De två privatpersonerna kräver att myndigheten granskar Aftonbladets artiklar från lördagen den 10 juli, där det förekom uppgifter om att Sven Otto Littorin ska ha köpt sex av horan "Anna" i slutet av sommaren 2006. De båda anmälningarna är nu registrerade, men än så länge har inte JK tagit beslut om prövning.

Som av en slump så utsågs juristen Anna Skarhed till JK i slutet av 2009. Anna Skarhed, samma person som även fick i uppdrag av justitieminister Beatrice Ask att utreda om lagen om köp av sexuell tjänst har motsvarat de förväntningar man hade på lagen. Utredningen blev klar den 2 juli 2010 och har fått väldigt mycket kritik. Den har bland annat beskrivits som ett beställningsjobb med syfte att höja straffsatserna för sexköp. Och Anna Skarhed själv har beskrivits som justitieministerns lydiga lilla piga som är ständigt politiskt korrekt och gör som överheten dikterar, till skillnad från förre justitiekanslern Göran Lambertz som tog sitt uppdrag på största allvar och ständigt försvarade rättssäkerheten.

Anna Skarhed var dessutom en av initiativtagarna till grundandet av Hilda, ett nätverk för kvinnliga jurister. Ett nätverk som under den senaste tiden fått mycket hård kritik för att syssla med könsdiskriminering vid tillsättande av höga tjänster i rättsväsendet. Detta har lett till att många krävt att hon lämnar sin roll som justitiekansler.

Det är alltså denna feministiska kvinna som nu förväntas granska Aftonbladets publicering om Sven Otto Littorins påstådda sexköp. Hur objektiv verkar hon vara? Inte speciellt! Nej, det står verkligen illa till med rättssäkerheten i det statsfeministiska Sverige!

MER INTRESSANT OM: , , , ,

18 juli 2010

Mångfald i skogen

Medborgare! Tydligen är det många privatpersoner som dumpar sina oönskade husdjur i skogen och på andra ställen. Det handlar om sköldpaddor som lämnas i tunnelbanan, exotiska ormar i skogen och ödlor i rabatten i parken. Tydligen är det många oönskade reptiler som släpps ut på sommaren och djurparkerna har ingen möjlighet att ta hand om alla övergivna djur. Detta beskrivs nu som ett stort problem i ett par artiklar i gammelmedia. Men är det verkligen det?

Vi lever i en allt mer internationaliserad värld, där människor från världens alla hörn idag lever och bor i Sverige. Mångfald och multikultur är något som hyllas i dagens svenska samhälle. Den som är kritisk till detta beskylls ofta för att vara rasist eller för att vara invandrarfientlig.

Gäller då inte samma sak för djurvärlden? Borde vi inte ta emot alla dessa exotiska djur med öppna armar och välkomna en mångfald även i skogen?

17 juli 2010

Jan Helin har fortfarande inte förstått

Medborgare! Littorinaffären rullar vidare. Aftonbladets tillförordnade ansvariga utgivare Lena Mellin har enligt uppgifter från Polisen blivit anmäld av en privatperson för att ha förtalat Sven Otto Littorin. Polisen kommer nu att kontakta anmälaren för att se vad denne har för koppling till målsäganden och därefter måste Sven Otto Littorin själv ange om han vill gå vidare med ärendet, eftersom det inte kan gå till åtal utan att han medverkar.

Samtidigt visar en ny undersökning från Skop att förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt är fortsatt högt, trots turbulensen kring Sven Otto Littorins avgång. Drygt 77 procent av svenskarna anser att han är lämpligast att leda landets regering. Bara knappt 23 procent tycker att Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin är den bästa statsministerkandidaten. Medborgarna verkar därmed ha sett igen Aftonbladets smutskastningskampanj mot Alliansregeringen.

Det hindrar inte Aftonbladets ansvarige utgivare, Jan Helin, att än en gång försvara tidningen agerande. Åter igen försöker han blunda för det faktum att Sven Otto Littorin dementerade uppgifterna vid flera tillfällen, både när han konfronterades av Aftonbladets reporter vid Visby Flygplats och via sin pressekreterare senare på kvällen. Återigen försöker Jan Helin få diskussion att handla om varför Sven Otto Littorin avgick och varför han inte gett en intervju med Aftonbladet.

Men det fanns, precis som Anybody skriver, ingen som helst anledning för Sven Otto Littorin att besvara några frågor från Aftonbladet om inte Aftonbladet först presenterar några konkreta uppgifter om det påstådda sexköpet. För som Zac skriver så består de uppgifter som Aftonbladet hittills presenterat endast av:
  • En anonym före detta prostituerads subjektiva berättelse
  • Ett gammalt telefonnummer som enligt en förskola ska ha tillhört Littorin
  • Fyra år gamla anonyma mail från "Peter"
De uppgifter som Aftonbladet hittills har publicerats hänger helt enkelt inte ihop.

Jan Helin borde lära av landsortspressen! Som det är nu verkar Jan Helin fortfarande inte ha förstått att det är han och Aftonbladet som står med brallorna nere. Det är inte Sven Otto Littorin, utan Aftonbladet som måste upp till bevis.

Som situationen ser ut just nu så framstår Aftonbladet allt mer som ett ohederligt partiorgan till Socialdemokraterna, vars enda syfte är att ta bort fokus från de rödgrönas undermåliga politiska budskap.

Littorinaffären - landsortspressen är klokare än storstadspressen

Medborgare! Det har nu gått en vecka sedan Aftonbladet publicerade sina snaskiga anklagelser om sexköp mot före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Detta trots att han dementerade uppgifter redan när han konfronterades med dem och även senare via sin pressekreterare. Aftonbladets argument, om att det fanns väldigt mycket bevis och konkreta uppgifter som styrker deras påståenden, har med tiden visat sig vara ytterst ihåliga. Några konkreta bevis som går att kontrollera och verifiera för utomstående har inte visats upp. Deras beslut att publicera anklagelserna verkar helt ha byggt på Lena Mellins uppfattningen att horan "Anna" var trovärdig!

Den övriga storstadspressen hängde naturligtvis instinktivt på i drevet mot Sven Otto Littorin. Snabbt blev han dömd av gammelmedia och allmänheten, baserat på anonyma rykten spridda av Aftonbladet. Allt enligt principen "ingen rök utan eld"!

Juridikdocenten Mårten Schultz hävdar att Aftonbladet har satt rättssäkerheten ur spel i och med sitt agerande. Igår gick även före detta pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius ut i en debattartikel i DN och sa att Aftonbladet löper stor risk att fällas i en rättegång om det blir ett tryckfrihetsmål av affären. Chefredaktörerna för landets storstadstidningar försvarar dock att de hängt på i drevet.

I detta sammanhanget är det glädjande att läsa ledaren i fredagens Södermanlands Nyheter (klicka på bilden längst ned i inlägget). Där beskriver Erik Hultgren varför tidningen valt att inte kommentera Littorinaffären, trots att ett flertal läsare har hört av sig till ledarredaktionen. Först beskriver han vad själva affären egentligen handlar om:
"En minister som avgått på grund av sexköpsanklagelser, en statsminister som vetat om misstankarna men valt att vara tyst. Det låter som rena godispåsen för politiska spekulationer. Icke så. Affären bevisar bara att tomma tunnor skramlar mest.
Naturligtvis är det omöjligt att med säkerhet veta om Littorin köpt sex eller inte. Men innan motsatsen gjorts trolig borde han, likt alla andra, betraktas som oskyldig. Hittills har anklagelserna enbart stöttats av en anonym vittnesuppgift. Ingen teknisk bevisning, inte ens en tidpunkt då brottet skulle skett.

Det är mycket lösa grunder att döma någon på."
Erik Hultgren avslutar sin ledare med att ifrågasätta Aftonbladets agerande och deras journalistiska metoder:
"Littorinaffären ger upphov till många pressetiska frågor. Hur lite bevis det ska krävas innan en tidning går ut med känsliga anklagelser är bara en av dem.
Alla kan på Aftonbladets hemsida själva se hur tidningens reporter attackerar den förra ministern med ord som ”vi har väldigt mycket bevis” och ”vi har väldigt konkreta uppgifter”, trots att inget av det fanns. Är det verkligen en godtagbar journalistisk metod?"
Intressant är att Erik Hultgren även tar upp den feministiska debattören Kristina Hultmans debattartikel i DN där hon skriver att det idag är lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster och där hon hyllar den svenska sexköpslagen för att så är fallet. Om detta skriver han:
"När den feministiska debattören Kristina Hultman glädjande påpekar att ingen politisk karriär i dag kan överleva misstanke om sexköp är det tyvärr inte synen på sexhandel som förändrats. Kodordet är i stället misstanke. Oavsett sanningshalt är det omöjligt att skydda sig när massmedia trycker gredelina kuvert. Det borde inte ses som en framgång."
Det är väldigt kloka synpunkter som Erik Hultgren för fram på Södermanlands Nyheters ledarsida. Tänk om fler ledarsidor hade samma balanserade och reflekterande syn på både samhället och det egna skrået.

Det finns mycket att lära av Littorinaffären, kanske är en av lärdomarna att landsortspressen är klokare än storstadspressen?


MER INTRESSANT OM: , , ,

16 juli 2010

Gärna en familjemånad, men först automatisk gemensam vårdnad

Medborgare! De borgerliga partiernas arbetsgrupp för familjepolitiken publicerade idag sina rapport. Ett av huvudförslagen är att båda föräldrarna ska kunna vara föräldralediga samtidigt i 30 dagar under det första året, utöver de nuvarande tio pappadagarna. Utöver det finns en mängd andra förslag, bland annat förbättrad föräldrapenning för studenter och krav på kommuner att ersätta familjer som inte får dagisplats i rimlig tid. Dessutom föreslår man att det bör ses över om inte ensamstående föräldrar ska få möjlighet överlåta en del av föräldrapenningen till någon annan samt att det ska vara möjligt att ta ut föräldrapenning för barnen ända till dess de fyller 18 år.

Allt detta är fina tankar, men Allianspartierna har missat det allra viktigaste! För att en förälder överhuvudtaget ska få tillgång till någon föräldraledighet (och därmed få föräldrapenning) så krävs det att denna har vårdnaden om barnet. Idag för föräldrar som är gifta med varandra gemensam vårdnad om det nyfödda barnet per automatik. Men numera föds ungefär hälften av alla barn utanför äktenskapet och då är det mamman som får enskild vårdnad om barnet när det föds.

När den utpekade pappan erkänt faderskapet blir han underhållsskyldig för sitt barn, men någon vårdnad får han inte. För att han ska få det så krävs det att mamman skriftligen till Socialtjänsten godkänner att pappan får gemensam vårdnad.

Som Medborgarperspektiv skrivit om tidigare så är automatisk gemensam vårdnad en riktig jämställdhetsreform. En reform som dessutom är långt viktigare än alla de förslag om förändringar i reglerna kring föräldrapenningen som Alliansens arbetsgrupp för familjepolitiken nu har presenterat!

Ett förslag som dock är väldigt bra är obligatoriska samarbetssamtal för separerade föräldrar samt möjligheten att ha dubbla folkbokföringsadresser till deras barn. Allt för många separationer slutar i smutsiga vårdnadstvister och antalet vårdnadstvister blir bara fler och fler. Det finns nästan aldrig några vinnare i en vårdnadstvist, bara förlorare. Och framför allt är det barnen som är de stora förlorarna!

Nyligen avgångne arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin är en av alla svenska föräldrar som just nu befinner sig mitt i en smutsig vårdnadstvist. Även om Medborgarperspektiv inte håller med Mikael Alonzo om att Sven Otto Littorin ska ses som en förebild för pappor, så har han rätt i att det är papporna som har det sämsta utgångsläget i vårdnadstvister. Detta på grund av de många könsdiskriminerande lagarna och förväntningarna som råder kring föräldraskapet. Bland annat att pappor inte får automatisk vårdnad om sina barn när de föds!

Ingrid Carlqvist och Ord av Jerry har skrivit mer om den diskriminering som sker av pappor i dagens Sverige. Några av de områden som de tar upp är:

1. Faderskapskapstest
Kvinnan har rätt att kräva faderskapstest av en man som hon anser vara far till det barn hon just fött, men en man som tror sig vara far till ett barn som en kvinna har fött har inte rätt att få detta testat utan kvinnans godkännande.

2. Vårdnad om barn
För icke gifta som får barn så måste mamman godkänna mannen innan han får vårdnaden om sitt eget barn.

3. Barnbidraget
Går alltid till mamman oavsett relation mellan föräldrarna.

4. Grov kvinnofridskränkning
Det finns ingen grov mansfridskränkning! Tydligen anser inte lagstiftarna att män kan bli kränkta på samma vis som kvinnor. Varför är inte lagen könsneutral och bara heter “lagen om grov fridskränkning”?

5. Barnadråp
Kvinnor döms till barnadråp och män till dråp eller mord om de tar livet av sitt barn. Skillnad i straffsats är ganska stor. Varför?

6. Våldtäkt
Män och kvinnor bedöms olika. Varför?

Hos Ingrid Carlqvist finns en mer fördjupande text att läsa om dessa könsdiskriminerande lagar i Sverige.

Om de borgerliga partiernas arbetsgrupp för familjepolitiken verkligen vill göra några avtryck i familjepolitiken (och jämställdhetspolitiken) så borde de börja med att rätta till de könsdiskriminerande lagar och förväntningar som råder i samhället när det gäller föräldraskapet. Ett första steg vore att inför automatisk gemensam vårdnad för alla föräldrar! Det är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna dra nytta av den föreslagna gemensamma familjemånaden!

Att lära av Littorinaffären

Medborgare! Igår klarnade bilden ytterligare vad gäller Littorinaffären, vilken numera snarare borde kallas Aftonbladetaffären! Det visade sig att Sven Otto Littorin redan före sin avgång via sin pressekreterare dementerade att han köpt sex. Expressen kunde till och med visa upp en bandinspelning på detta! Istället för att krypa till korset valde Aftonbladets tillförordnade ansvarige utgivare Lena Mellin att kalla dessa fakta för en tramsig skenmanöver. Med detta försöker Lena Mellin rättfärdiga att sitt agerande mot Sven Otto Littorin, vilket antagligen beror på att det handlar om mer än anklagelser om sexköp. Aftonbladet har även utnyttjat anklagelserna för att driva en politisk smutskampanj mot regeringen Reinfeldt på sina ledarsidor. Syftet med anklagelserna mot Sven Otto Littorin har helt enkelt varit att sänka förtroendet för Moderaterna inför det stundande valet.

Mycket tyder på att Aftonbladet löper stor risk att fällas i en eventuell rättegång om det blir ett tryckfrihetsmål mot tidningen. Med tanke på situationen anser Medborgarperspektiv att det därför är dags för Lena Mellin att ta sitt ansvar och avgå!

Efter en intensiv vecka kan det vara dags att fråga sig vad vi alla kan lära av Littorinaffären?

Först och främst kan man konstatera att det uppenbarligen är väldigt lätt att döma folk utan några riktiga bevis och utan att höra den anklagade. Det är skrämmande och visar på en bristande rättssäkerhetsordning i hela samhället. Än värre är det att detta spritt sig ända upp i maktelitens korridorer. Justitieminister Beatrice Ask har gång på gång visat sitt förakt mot rättssäkerheten, både med sina gredelina kuvert och nu senast när hon vill att åklagare ska få ökade möjligheter att straffa brottslingar utan inblandning av domstol. Det är inte värdigt ett demokratiskt och rättssäkert samhälle!

Än värre är det med den pöbeljournalistik som Aftonbladet har visat prov på när de agerat polis, åkladare, domare och bödel åt Sven Otto Littorin. En av orsakerna till att detta varit möjligt är synen på sexköp som råder bland makt- och mediaeliten i Sverige. Sexköpslagen är nämligen en morallag, vars syfte har varit att skapa och förankra nya normer kring prostitution. Det skriver den feministiska journalisten och författaren Kristina Hultman på Newsmill. Hon skriver glatt att det idag är lika med politiskt självmord att förknippas med köp av sexuella tjänster. Just det! Förknippas med köp av sexuella tjänster! Förknippas! Inte vara skyldig till!

Det är just detta moralistiska synsätt som gjort det möjligt för Aftonbladet att agera som de gjort mot Sven Otto Littorin. Det finns ingen riktig möjlighet att värja sig mot att bli utpekad och anklagad för att ha köpt sex. Då är man nämligen rökt från början! Ingen rök utan eld tänker nämligen många av de som hör en sådan anklagelse, varpå pöbeln snabbt dömer den anklagade utan att det finns några bevis och än mindre någon rättslig prövning av saken.

Det påminner i mångt och mycket hur det ofta ser ut i smutsiga vårdnadstvister där den ena föräldern (oftast mamman) vill bli av med den andra föräldern (oftast pappan) ur sitt och barnens liv. Där förekommer ofta upprepade anklagelser om misshandel och allt efter som vårdnadstvisten trappas upp även anklagelser om sexuella övergrepp på barnen. Detta leder ofta till att den utpekade mister vårdnaden och i många fall ett normalt umgänge med barnen, trots att de rättsliga instanserna inte har kunnat finna några som helst belägg för anklagelserna. Ty när Socialtjänsten gör sin vårdnadsutredning tar de mer hänsyn till pöbelmentaliteten "ingen rök utan eld", än till de krassa rättsliga utredningarna och besluten!

Sverige var för 40 år sedan känt över världen för sin fria syn på sex och sexualitet. Det fanns då ett otvunget förhållningssätt till sex och ett accepterande att bejaka sin sexualitet. Med åren har detta allt mer försvunnit. Under de senaste 10-15 åren har samhället kommit att präglas av ett ångestfyllt och moralistiskt synsätt kring sex och sexualitet. Ja, i varje fall när det gäller heterosexuell sex och sexualitet. I mångt och mycket har detta sitt ursprung i feminismens frammarsch under 90-talet. Sexköpslagstiftningen är ett typexempel på den feministiska nymoralismen.

Den tio år gamla sexköpslagen har dessutom nyligen "utvärderats". Vad resultatet av utredningen skulle visa på stod redan klart direktiven när den initierades. Uppdraget gick till feministen Anna Skarhed. Det är många som reagerat på den ytterst tvivelaktiga rapporten, bland annat LouiseP, Laura Agustín, Alice Teodorescus och Helena von Schantz.

Den dubbelmoral som sexköpslagen bygger på, tillsammans med en allt mer bristande rättssäkerhet i samhället, är orsaken till varför det gått så fel i Littorinaffären. Förhoppningsvis inser regeringen Reinfeldt detta och gör något åt det efter valet.

En första åtgärd borde vara att ersätta Beatrice Ask med Maria Abrahamsson!

15 juli 2010

Lena Mellin ljuger! Dags att avgå!

Medborgare! Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin har vid ett flertal tillfällen sagt att Aftonbladet aldrig skulle ha publicerat anklagelserna mot Sven Otto Littorin om de bara fått en dementi från honom. Redan när Aftonbladets reporter mötte Sven Otto Littorin vid Visby Flygplats och konfronterade honom med anklagelserna så nekade han ett flertal gånger till påståendena. I sin intervju med DN berättade Sven Otto Littorin att han även senare på kvällen kontaktade Aftonbladet visa sin pressekreterare för att dementera uppgifterna. Något som Lena Mellin säger sig inte känna till. Jo, pyttsan!

Nu publicerar Expressen hela samtalet mellan pressekreteraren och Aftonbladets nyhetschef. Bandinspelningen visar att Sven Otto Littorin talade sanning om dementin. Lena Mellin och Aftonbladet framstår som allt mer hycklande. Deras påstådda bevis hänger inte ihop. Sven Otto Littorin har uppenbarligen dementerat uppgifterna ett flertal gånger. Trots detta publicerade Lena Mellin och Aftonbladet anklagelserna om att Sven Otto Littorin skulle ha köpt sex av horan "Anna".

Lena Mellin och flera av de andra framstående representanterna för Aftonbladet har starka kopplingar till Socialdemokraterna. Med tanke på deras många negativa uttalanden om Sven Otto Littorin och regeringen Reinfeldt i samband med publiceringen av anklagelserna tyder tyvärr allt mer på att hela historien är en välplanerad politisk smutskastningskampanj för att sänka förtroendet för inte bara Sven Otto Littorin, utan hela regeringen Reinfeldt.

Nu när allt mer fakta framkommer om Aftonbladets ohederliga agerande är det dags att Lena Mellin tar sitt ansvar och avgår!

14 juli 2010

En välplanerad politisk smutskastningskampanj?

Medborgare! Efter att Sven Otto Littorin nu gått ut och berättat om den snudd på outhärdliga situation han hamnade i efter att ha blivit anklagad av Aftonbladet att ha köpt sex, påstår nu Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin att hon aldrig skulle ha publicerat artiklarna om han nekat till anklagelserna. Det låter inte speciellt övertygande! Sven Otto Littorin nekade gång på gång redan när Aftonbladet konfronterade honom på Visby Flygplats. Det bortförklarar Lena Mellin med att Aftonbladet tolkade detta som att Sven Otto Littorin var överrumplad.

Det värsta med Lena Mellins resonemang, om att Aftonbladet hade avstått att publicera anklagelserna om bara Sven Otto Littorin hade dementerat uppgifterna, är att hon då i samma mening underkänner alla de "bevis" som hon hävdat att Aftonbladet har.

Reportern som konfronterar Sven Otto Littorin på Visby Flygplats sa ju till honom att Aftonbladet har väldigt mycket bevis och konkreta uppgifter som styrker deras påståenden! Samma sak skrev även Aftonbladets ordinarie ansvarige utgivare Jan Helin på sin blogg för ett par dagar sedan. Men om horan "Anna" nu är så trovärdig som Lena Mellin tidigare har hävdat och Aftonbladet nu har alla dessa konkreta bevis som visar att Sven Otto Littorin har köpt sex, varför skulle Lena Mellin då avstå från att publicera det Aftonbladet säger sig veta bara för att Sven Otto Littorin nekar? Det låter ju inte det minsta logiskt!

Det är betydligt troligare att Aftonbladets historia inte hänger ihop och att de påstådda bevisen i realiteten inte är speciellt starka. Eller att de överhuvudtaget inte existerar. Det låter allt mer som om Aftonbladet har kokat soppa på en spik.

Kanske har det hela bara varit en del av en väl organiserad smutskastningskampanj mot Sven Otto Littorin och Moderaterna? Med tanke på alla de hårda ord som Aftonbladets ideologiska trojka Lena Mellin, Helle Klein och Eva Franchell har kastat mot dem så förefaller det tyvärr inte speciellt otroligt. Speciellt när man betänker att allt detta har skett mitt under politikerveckan i Almedalen och i ett läge då Socialdemokraterna ligger dåligt till i opinionsundersökningarna.

Det är ju dessutom flera vänstersympatisörer som fallit in i trojkans fotspår och hjälp till att smutskastat både Sven Otto Littorin och regeringen Reinfeldt. Både Annette Kullenberg och nu senast Arbetarens före detta chefredaktör Anna-Klara Bratt har bidragit i kampanjen.

Är det den här typen av dirty politics som de rödgröna har tänkt sig vinna valet på?

Om inte så är det verkligen dags för Aftonbladet att antingen komma upp till bevis vad gäller Sven Otto Littorin eller be honom, hela regeringen och Sveriges alla medborgare om ursäkt!

Miljöpartiets manshat

Medborgare! Att de rödgröna partierna hyser ett starkt förakt mot vita heterosexuella män i medelåldern har länge lyst igenom i deras politiska program. Nu uppmärksammar Johan Wennström på SvD's ledarreaktion att manhatet blommat ut i full prakt inom Miljöpartiet. De skriver på sina valaffischer att:
"Den heterosexuelle, västerländske mannen varken kan eller ska representera oss alla. Det är dags att ta de politiska konsekvenserna av detta och modernisera Sverige. Löner ska jämställas. Styrelser kvoteras. Och straffvärdet på sexköp ska höjas."
Detta illustreras sedan med nedanstående symbol. Kan manshatet bli tydligare? Vilka män känner sig välkomna att leva i de grönas Sverige?