27 maj 2011

Anna Ardin och Genus-Hitler

Medborgare! Många feminister har uppenbarligen väldigt svårt att förhålla sig till det faktum att allt fler börjar ifrågasätta deras teser och teorier. Det har inte minst setts i den offentliga diskussionen om Pär Ströms nya bok "Sex feministiska myter". Flera feminister känner sig hotade och reagerar med ilska. En av de feminister som tar till övertoner är den välkända feministen och socialdemokraten Anna Ardin - hon som först skrev en instruktion för hämnd mot män och därefter (falsk)anmälde Julian Assange för våldtäkt. 


Medborgarperspektiv vill naturligtvis inte vara sämre, utan passar istället på att återpublicera Tanja Bergkvists video "Genus-Hitler och Genusväldets undergång!". 



MER INTRESSANT OM: , , , ,

26 maj 2011

Skenheliga Schyman och den förhatliga standardavvikelsen

Medborgare! Det märks att klimatet kring jämställdhetsdebatten äntligen börjar förändras i Sverige. Pär Ströms nya bok "Sex feministiska myter", där han med mängder av referenser systematiskt ifrågasätter och avskriver sex vanliga feministiska påståenden, har inte bara lett till det vanliga osynliggörandet och förlöjligandet från feministiskt håll och från medias sida. Istället har plötsligt även feminister ställts mot väggen och förväntats gå i svarsmål, vilket gjort dem både ställda och förbannade. Ledarskribenter i flera dagstidningar har till och med ställt sig på Pär Ströms sida och uttryckt en befrielse över att debatten kring jämställdhet äntligen är på gång att nyanseras. 

Det förhindrade naturligtvis inte Gudrun Schyman från att i vanlig ordning avfärda Pär Ströms bok utan att själv bemöta en enda av de 112 källhänvisningar som Pär Ström refererar till i boken och utan att själv ange en enda källa till sina egna påståenden. Istället går hon till attack och påstår att det är Pär Ström som saknar sakligt underbyggda argument! Platt fall skulle man kunna säga, eller kort uttryckt: 112-0 till Pär Ström

Just det pekar även Pär Ström på i sin replik och skriver att tiden är förbi när feminister kommer undan med påståenden utan underbyggnad. Pär Ström pekar på att riktig jämställdhet handlar om att kämpar för att både kvinnor och män ska få lika rättigheter och skyldigheter. Han konstaterar även att den minsta gemensamma nämnaren i all jämställdhet är att män och kvinnor ska behandlas lika i lagboken. Att alla lagar ska vara könsneutrala. Men till och med det motsätter sig Gudrun Schymans parti Feministiskt Initiativ! Då kan man heller inte hävda att man arbetar för jämställdhet. 

Gudrun Schyman trappar åter upp debatten, men istället för att bemöta Pär Ström och de sex feministiska myterna från hans bok, börjar hon i vanlig ordning att rabbla om makt samt att alla män och kvinnor inte fördelar allt fifty-fifty i samhället. 

Men riktig jämställdhet handlar inte om att alla måste göra allt exakt likadant. Det handlar inte ens om att alla grupper i samhället (så som kvinnor respektive män) måste göra allt exakt likadant. Alla människor är i grunden individen. Vi har alla olika förutsättningar, olika önskningar och olika viljor. Det leder också till att vi alla lever annorlunda liv. Men hur vi än väljer att leva våra liv så skall vi dock respekteras för de val vi gör! 

När man ser på gruppen män respektive kvinnor så gäller i de flesta fall att skillnader i egenskaper och förmågor mellan grupperna är långt mindre än variationen inom grupperna. Det man dock kan se på många områden är att variationen är större inom gruppen män än inom gruppen kvinnor. Män är oftare överrepresenterade både i toppen och i botten. 

Det krävs endast elementär kunskap inom matematisk statistik för inse att bara en liten skillnad i standardavvikelse (variationen) gör en stor skillnad i ytterändarna av normalfördelningen. Och det är ofta just ändarna av normalfördelningen som intresserar feminister och då framför allt toppänden av fördelningen, där man kan hitta personerna med "makt" och höga inkomster. Hur vanligt folk (i mitten av fördelningen) har det är de ofta inte alls lika intressant av. 

Om variationen bara är 10 procent större inom gruppen män än inom gruppen kvinnor så kommer andelen män i absoluta toppen av fördelningen vara 3-4 gånger så många. Just så ser det ofta ut i samhället på många områden, som andelen styrelseledamöter i börsbolagen eller andelen personer som kan hoppa 2 meter eller högre i höjdhopp. Men samtidigt innebär detta också att det ser ut på motsvarande sätt på i botten av fördelningen, som andelen män respektive kvinnor som är uteliggare eller som begår självmord. 

Det är dock inte lika intressant att tala om för feministerna och speciellt då inte för skenheliga Schyman.

Det som verkligen borde vara mest intressant för alla som vill ha jämställdhet är att den stora massan i mitten har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället. Det intresserar dock inte feministerna. De vill nämligen inte ens ha en jämställd och könsneutral lagstiftning

Uppdatering: Pär Ström publicerar sin slutreplik i debatten med Gudrun Schyman på sin blogg GenusNytt, läs det här

Medborgarperspektiv rekommenderar även alla som är intresserade av feminism och jämställdhet att se Tanja Bergkvist föredrag "Genusvansinne och fördumningsindustri", se det här.  

22 maj 2011

Behåll stadsjeepen, men skjut hunden, för miljön skull

Medborgare! Så har då Miljöpartiet fått sina nya språkrör. Det blev till slut valberedningens förslag, Gustav Fridolin och Åsa Romson. De vill båda fortsätta att bredda partiet och modernisera den gröna politiken, med syfte att rusta upp Sverige. En av de första åtgärderna blir ett rådslag om arbets­tiden. Men det finns mycket mer på de två nya språkrörens agenda. Åsa Romson säger att hon vill utmana Fredrik Reinfeldt och nämner fem punkter där detta skall ske; bort med kärnkraften, stoppa oljeutvinningen i Arktis, bygg ut järnvägen och kollektivtrafiken, sluta skövla gammelskogen samt att minska vår klimatpåverkan.  

Miljöpartiet har alltid varit ytterst kritiska till privatbilismen och till transporter med flyg. Dessa områden har pekats ut som de värsta miljöbovarna och har av Miljöpartiet ansetts vara områden där medborgarna skall göra kraftiga nedskärningar (vilket dock inte verkar ha gällt det tidigare språkröret Maria Wetterstrand). 

Men nya rön medför dock att Miljöpartiet kanske bör omvärdera detta och istället lägga sin miljösatsningar på helt andra områden. Forskare vid Victoria University i Wellington på Nya Zeeland har nämligen nyligen presenterat en studie som visar att en stor hund förbrukar mer resurser än en stadsjeep! Detaljerade beräkningar visar att en stor hund förbrukar ungefär dubbelt så mycket resurser som en stadsjeep och även en medelstor hund förbrukar mer resurser än motorfordonet. I jämförelse med flygresor så ligger också en stor hund illa till vad gäller miljöpåverkan. 

Med tanke på de både annorlunda och galna motioner som lämnats in till Miljöpartiets kongress så kanske vi snart också kommer att får se ett förslag där medborgarna uppmanas behålla stadsjeepen, men istället uppmanas att skjuta sin hund! 

För miljöns skull! 

MER INTRESSANT OM: , , , ,

20 maj 2011

Vansinnet bakom det genusindustriella komplexet

Medborgare! Den som misstror att det finns ett genusindustriellt komplex som sakta men säkert tillser att feminismen och genusvetenskapen tillskanser sig makt över alla delar av samhället bör inte missa Tanja Bergkvists föredrag vid förra helgens FreedomFest. Som HAX säger, det är en riktig blodtryckshöjare!

Samtidigt är det ytterst skrämmande att denna feministiska indoktrinering pågår i all tysthet i samhället. Allt på skattebetalarnas bekostnad!



MER INTRESSANT OM: , , ,

Hur jämställda är Genusföretagarna?

Medborgare! I Sverige finns det ett allt större antal människor som får sin utkomst från att sprida de myter som ligger bakom feminismen och genusvetenskapen. Det är allt från politiker, anställda vid myndigheter och departement, forskare vid universitetens institutioner för genusvetenskap och lobbyister till anställda inom kommuner och företag som är satta att exekvera de regler och förordningar inom jämställdhetsområdet som staten beslutar om. Till sin hjälp tar de då ofta jämställdhetskonsulter, vilka organiseras genom branschorganisationen Nätverket Genusföretagarna. Tillsammans bildar alla dessa människor och organisationer det genusindustriella komplexet. De har alla det gemensamt att de är mer eller mindre finansierade (direkt eller indirekt) av medborgarnas skattepengar.  

Det är alltid lika intressant att studera hur det står till med jämställdheten inom de organisationer som verkar inom det genusindustriella komplexet. När man studerar de genusvetenskapliga institutionerna på landets universitet och högskolor kan man snabbt konstatera att könsfördelningen är oerhört sned. Något mer ojämställt och könsinskränkt än de genusvetenskapliga institutionerna är antagligen svårt att hitta, för endast knappt 8 procent av de anställda är män och resterande 92 procent är kvinnor! 

Hur ser det då ut inom Nätverket Genusföretagarna? Först och främst kan man konstatera att styrelsen består av 1 man och 6 kvinnor. När man läser verksamhetsberättelsen upptäcker man att 90 procent av medlemmarna är kvinnor. Ingendera av dessa siffror låter speciellt jämställda, speciellt med tanke på att många av medlemmarna är just jämställdhetskonsulter! 

Medborgarperspektiv skickade därför nedanstående mail till Genusföretagarnas samordnare Pernilla Karlsson (som själv driver konsultföretaget AddGender): 
"Jag noterar på er hemsida att ni verkar ha en mycket sned könsfördelning inom er organisation. Jag undrar hur ni ser på det? Dessutom undrar jag om ni har någon jämställdhetsplan och om det i sådana fall vore möjligt att få en kopia på den."
Men trots att det gått över ett dygn sedan mailet skickades har Medborgarperspektiv ännu inte fått något svar från Pernilla Karlsson. Om fler är intresserade av att kontakta Genusföretagarna så kan man enkelt göra det på info@genusforetagarna.se.    

Men det som är riktigt illa när det gäller Genusföretagarna är inte främst den mycket sneda könsfördelningen, utan utifrån vilken värdegrund deras verksamhet bedrivs. I deras verksamhetsplan kan man läsa att den gemensamma värdegrund utgår från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (vilket naturligtvis är bra) samt en normkritisk och feministisk utgångspunkt! Deras syfte är alltså inte jämställdhet, utan feminism! 

Att feminism inte är samma sak som jämställdhet framgår inte minst av de senaste dagarnas uttalanden från ledande feminister som uttryckligen motsatts sig en jämställd och könsneutral lagstiftning! Kan det bli tydligare än så att feminism och jämställdhet är två olika saker

När man börjar granska det genusindustriella komplexet i grunden är det inte svårt att förstå att de slåss med näbbar och klor för att upprätthålla de feministiska myterna. Det är deras levebröd! Då är det inte underligt att de tar till härkartekniker och hot för att tysta alla som yttrar kritik mot dem och den ideologi de företräder. 

Som tur är börjar allt fler medborgare få upp ögonen och de feministiska myterna är sakta på väg att krackelera

MER INTRESSANT OM: , , ,

19 maj 2011

Frågan som aldrig ställs

Medborgare! Imorgon påbörjas en unik rättegång i Sverige. Då åtalas 23 kvinnor för barnpornografibrott tillsammans med en 43-årig man från Borlänge. Barnporrhärvan är unik just för att så många av de misstänkta är kvinnor. De har alla det gemensamma att de träffade mannen på en kontaktsida på nätet. Därefter har kvinnorna kontinuerligt tagit emot både bilder och filmer innehållande barnporr från mannen. Materialet har efteråt hittats lagrade i kvinnornas datorer. Det är inte frågan om några engångshändelser, utan polisen har även funnit chatt- och mailkonversationer som visar att kvinnorna velat ha bilderna.

Trots detta publicerar Aftonbladet idag snyftreportage om två av de misstänkta damerna, 64-åriga Britt och 51-åriga Malin. Båda hävdar att bilderna var äckliga och att de raderat dem, men trots det så har de fortsatt att konversera med mannen samt fortsatt att ta emot fler bilder och filmer. Polisen har till och med mail som visar att de bett mannen att skicka mer material. Trots detta framställer Aftonbladet kvinnorna som offer!

Och precis som Ann-Mari Maukonen konstaterade redan för ett halvår sedan (när Expressen intervjuade en av de misstänkta kvinnorna) så ställer Aftonbladet aldrig den mest väsentliga frågan till de två intervjuade kvinnorna:
"-Varför anmälde du inte mannen och barnporrbilderna till polisen?"
Genom att inte ställa den frågan så förskjuter Aftonbladet ansvaret bort från kvinnorna och framställer dem istället som oskyldiga offer. Därmed medverkar man också till att osynliggöra kvinnors sexualbrott mot barn.

Vem tjänar på det? Ja, inte är det de utsatta barnen!

Men som Medborgarperspektiv skrivit om tidigare så finns det en politisk grupp i samhället som tjänar på detta, nämligen feminismen! Därför är det heller inte speciellt underligt att Aftonbladet aldrig ställer den mest väsentliga frågan!

Uppdatering: Peter Harold skriver väldigt bra om detta, läs här

18 maj 2011

Feminister vill inte ha en jämställd och könsneutral lagstiftning

Medborgare! Pär Ström har nyligen gett ut boken "Sex feministiska myter" (som kan laddas ner gratis här,) där han granskar några av de mest frekvent förekommande påståendena som många feminister bygger sin ideologiska argumentation kring. Med hjälp av tydliga referenser samt ett pedagogiskt och faktabaserat upplägg visar han att det istället handlar om både missuppfattningarna och ren oärlighet från feministernas sida. Kort sagt att det bara är myter som feministerna sprider omkring sig.

Boken har redan rört en del uppmärksamhet. Pär Ström har fått tillfälle att diskutera boken och dess innehåll med ett antal feminister i radio och TV. Under dessa samtal har det med all tydlighet framkommit att feministernas påstående om att de arbetar för jämställdhet och att feminister även värnar om män inte alls stämmer! 

Igår debatterade Pär Ström med Vänsterpartiets representant i EU-parlamentet, Eva-Britt Svensson. Debatten spelades in, redigerades och sändes sedan i efterhand av Radio Kronoberg (lyssna här). Där framkom med all tydlighet att Eva-Britt Svensson inte är för jämställdhet, trots att hon är ordförande i ”Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män”. Efter ett samtal om att endast män är diskriminerade i dagens lagstiftning frågade Pär Ström om hon kan tänka sig att införa en könsneutral lagstiftning. På den frågan svarar Eva-Britt Svensson nej! Istället säger Eva-Britt Svensson att hon vill värna om kvinnors särskilda ställning i lagstiftningen. Kan det bli tydligare att man inte är för jämställdhet och att man inte arbetar för båda könen? 

Imorse var det återigen dags för en ny debatt för Pär Ström. Denna gången i SVT's morgonprogram (som man kan se här), där han mötte Feministiskt Initiativs talesperson Carl Emanuelsson. Precis som i debatten med Eva-Britt Svensson kom diskussionen in på lagstiftningen och att det idag finns ett antal lagar som diskriminerar män (se vilka på Mansnätverkets hemsida). Pär Ström ställer en rak fråga till Carl Emanuelsson om Feministiskt Initiativ kan tänka sig att införa en könsneutral lagstiftning, men precis som Eva-Britt Svensson så avfärdar han kravet på könsneutral lagstiftning och la dessutom till en formulering som gick ut på att kvinnor behöver särskilt skydd. Kort sagt anser Feministiskt Initiativ att lagen bör stå på kvinnors sida. 

Med all tydlighet framgår det att feminism inte handlar om jämställdhet för båda könen. När man inte ens kan acceptera en jämställd och könsneutral lagstiftning så kan man heller inte påstå att man arbetar för ett jämställt samhälle. 

MER INTRESSANT OM: , , ,

10 maj 2011

Kvinnor tatuerar "våldtäktsman" i pannan på ung kille

Medborgare! Den 17 april blev 18-årige Stetson Johnson hembjuden till Kimberly Sue Vergara, som han träffat via en gemensam vän på MySpace. Hemma hos Kimberly Sue fanns ytterligare en kvinna och två män, alla ett antal år äldre än Stetson. Det blev dock inte en speciellt trevlig träff för Stetson. Istället blev han efter ett tag neddragen på golvet och därefter fortsatte de fyra att sparkad honom på kroppen och i ansikten. Dessutom turades de två kvinnorna om att ge honom elchocker på 400 000 Volt rakt in i hans könsorgan samtidigt som de två männen höll fast honom. Det hela avslutades med att kvinnorna tog fram en tatueringsmaskin och tatuerade in "våldtäktsman" i hans panna samt "jag älskar småpojkar" på bröstet. 

Som avslutning tog de med den svårt medtagna Stetson till en sjö i närheten där de avslutade det hela med att misshandeln honom med ett basebollsträ och lämnade honom att dö. Efter ett par timmar vaknade dock Stetson till liv och lyckades per fot ta sig till ett intilliggande samhälle för att få hjälp. Stetsons blev svårt skadad av misshandeln och fick spendera flera dagar på sjukhusets intensivvårdsavdelningen.

Då kom också historien till polisens kännedom. De kunde ganska snart arresterade de fyra förövarna. Som förklaring till varför de överfallit Stetson så hävdade en av kvinnorna att Stetson hade försökt våldta henne. Någon sådan anmälan hade hon dock aldrig gjorts till polisen och vid en undersökning av kvinnan kunde polisen inte finna några som helst spår som tyder på att hon verkligen blivit utsatt för en våldtäkt. Och varför skulle man skriva "jag älskar småpojkar" om det var en kvinna äldre än honom själv som hans skulle ha våldtagit? Även om Stetson skulle ha gjort det hon hävdade, så kan det knappast vara rätt att lyncha gärningsmannen på det sätt som Kimberly Sue Vergara och hennes vänner gjorde.

Men när man läser vad vissa bloggar skriver och hur vissa feminister uttalar sig så kan man tyvärr nästan tro att det är just såhär de vill skipa rättvisa i samhället. Om den utpekade är skyldig eller ej spelar heller inte så stor roll.

Mer är tydligen inte rättssäkerheten värd! 



EX MSN UPI
MER INTRESSANT OM: , , , ,

09 maj 2011

Rädda Barnen osynliggör kvinnliga pedofilers övergrepp på barn

Medborgare! Debatten efter Patrik Sjöbergs avslöjande om att han som barn blev utsatt för sexuella övergrepp av sin tränare och styvpappa Viljo Nousiainen har lett till att dubbelt så många barn än normalt har hört av sig till BRIS, men den har också visat att det är väldigt viktigt att nyansera bilden av hur sexuella övergrepp mot barn verkligen ser ut. Som Susan A. Clancy har visat i sin bok "The Trauma Myth" så är det viktigt att ifrågasätter den gängse bilden att det sexuella övergreppet i sig är djupt traumatiskt för det utsatta barnet. De flesta övergrepp involverar inget våld och inget hot mot barnen. Inte heller involverar alla sexuella övergrepp penetration eller något annat som kan vara smärtsamt för barnen.  

Som Medborgarperspektiv skrivit tidigare så är det viktigt att bredda och nyansera synen på sexuella övergrepp på barn för att fler av offren ska känna igen sig i den bild som förmedlas i samhället av detta hemska brott, så att de ska våga berätta vad de utsatts för. Speciellt pojkar som utsatts för sexuella övergrepp behöver synliggöras och allra mest då när de utsatts för övergrepp av kvinnliga pedofiler. 

Idag är det nästan tabu att tala om kvinnliga pedofiler och det blir inte bättre av att organisationer som Rädda Barnen hjälper till att osynliggöra just kvinnliga pedofilers sexuella övergrepp på barn. I Aftonbladet uttalar sig Rädda Barnens psykolog Åsa Landberg angående varför det inte finns någon exakt statistik på hur många barn som utsätts för sexuella övergrepp. Hon säger då: 
"Det beror på hur man definierar begreppet, [m]en i en stor svensk studie uppger ungefär fem procent av tonårspojkarna och tretton procent av tonårsflickorna att de någon gång utsatts för ett sexövergrepp med penetration."
Genom att förutsätta penetration visar man på ett tydligt sätt att samhället har en schablonmässig syn på hur sexuella övergrepp på barn ser ut och vem som utför dem. 

Rädda Barnen bidrar genom sitt agerande och sina uttalanden till att osynliggöra kvinnliga pedofilers övergrepp på barn och kanske då i synnerhet på pojkar. När samhället och stora organisationer som Rädda Barnen förmedlar den här typen av schablonmässiga bilder av sexuella övergrepp mot barn så är det heller inte underligt att färre pojkar än flickor uppger att de blivit utsatta. 

För att verkligen öppna upp för alla barn att berätta vad de varit utsatta för måste samhället sluta ha förutfattade meningar om hur sexuella övergrepp mot barn ser ut och vem som utför dem. 

06 maj 2011

Ett rättsosäkert rättssystem

Medborgare! Nu får Julian Assange och hans engelska försvarsadvokater stöd i deras kritik mot det svenska rättssystemet. Det är advokaterna Jens Lapidus och Johan Åkermark som gemensamt skrivit en debattartikel på DN Debatt. De ger på flera viktiga punkter Julian Assange rätt i kritiken, bland annat vad gäller häktningsreglerna, nämndemännen och den slentrianmässiga sekretessen när rättegångar hålls bakom lyckta dörrar. Jens Lapidus och Johan Åkermark pekar även på att det är lätt för de som verkar i systemet att blir hemmablinda. Som en parallell nämner de att den gängse bilden fram tills för ett par år sedan var att Sverige inte led av korruption, men i och med Systembolagshärvan och Göteborgshärvan har det uppdagats att så inte alls är fallet.

De två anklagande kvinnornas målsägarbiträde, Claes Borgström, går naturligtvis i taket och tycker att det är ytterst olyckligt att Jens Lapidus och Johan Åkermark använder Julian Assange som murbräcka för att uppmärksamma brister i rättssystemet. Claes Borgström verkar dock plötsligt ha glömt att han själv deltog i #prataomdet och dess smutskastningskampanj mot Julian Assange. I sak instämmer han dock med att det finns brister i den svenska rättssystemet.

Juristen förtydligar på ett bra sätt vad Julian Assanges och flera andras kritik mot det svenska rättssystemet handlar om i detalj. Han spaltar upp det i följande punkter:

Häktingsinstitutet: Det finns stora brister när en misstänkt häktas. Prövningen i domstol är mest en formalitet där försvarsadvokaten först på väg in i rättssalen får ta del av åklagarens skäl till häktning och inte har någon reell möjlighet att försvara den misstänkte. Istället går domstolen slentrianmässigt på åklagarens muntliga framställan, som ofta inte ens har några stöd i form av dokument eller andra objektiva underlag. Detta leder i sin tur till att den misstänkte kan hållas frihetsberövad utan någon rättegång eller prövning i skuldfrågan under mycket lång tid. Det finns flera exempel på misstänkta som suttit häktade i isoleringscell i år, utan att ärendet sedan har gått vidare till åtal!

Nämndemännen: Att Sverige har ett system där de som dömer delvis består av politiskt tillsatta nämndemän har uppmärksammats som ett problem av andra än Julian Assange. I och med att Sverigedemokraterna och andra extremistpartier fått allt större stöd och därmed tagit plats i de svenska tingsätterna har även de traditionella politiska partierna insett att detta kan påverka rättssäkerheten. Men sanningen är att det är lika illa med politiskt tillsatta nämndemän från Socialdemokraterna eller Folkpartiet som från Sverigedemokraterna. Enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter ska domstolen vara "oberoende" och "opartiskhet". Det kravet har Sverige svårt att uppfylla så länge nämndemännen tillsätts på politiska grunder.

Översättning av dokument: Enligt Europakonventionen är det även en minimirättighet för den som anklagas för ett brott, att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom. Men i Sverige görs trots detta regelmässigt inga översättningar av förundersökningsprotokoll till den misstänktes språk.

Obalansen mellan parterna: Det råder en enorm obalans mellan de resurser som målsägarsidan har och de resurser som ges till den svarandes sida. Åklagaren ska enligt lagen vara oberoende, men är i realiteten en integrerad del av målsägarsidan. Åklagaren har dessutom en stab av poliser som biträder i brottsutredningen. Dessutom har åklagaren under hela utredningstiden full insyn i utredningen, medan den hemlighålls för försvararen. I mål med häktade har åklagaren ofta månader på sig att med biträde av poliser läsa in sig på utredningsmaterialet. Försvararen får däremot förundersökningen presenterad för sig kort tid innan en huvudförhandling måste äga rum.

Ytterligare en obalans är att den misstänkte hålls inlåst bakom lås och bom, utan möjlighet att kommunicera med omvärlden, medans målsägande fritt kan röra sig i samhället, tala ihop sig med vittnen samt planera för den kommande rättegången.

I sexualbrottsmål finns än fler problem. Ett är att rättssystemet lätt kan utnyttjas för privata vendettor av försmådda kvinnor (precis som verkar ha skett i Julian Assanges fall). Genom att utnyttja att våldtäkt och andra sexbrott faller under allmänt åtal är det enkelt, och i den närmaste riskfritt, att som kvinna falskanmäla en man för att på så sätt hämnas på honom. Tyvärr finns det många exempel där samhället på detta vis medverkat till att hjälpa de som falskanklagar att slänga oskyldiga i fängelse.

Även om det skulle uppenbaras att anmälan är falsk så kommer detta enbart att leda till att åtalet läggs ner och ärendet avskrivs. Risken att den som gjort falskanmälan ska åtalas för falsk tillvitelse är ytterst liten. Åklagarna rycker normalt bara på axlarna och hur troligt är det att den anklagade själv orkar driva ett enskilt ärendet efter att just ha spenderat månader isolerad i en cell utan att få kommunicera med omvärlden?

Om åtalet däremot går vidare till domstol så sker dessutom, precis om Julian Assange kritiserat, rättegången bakom lyckta dörrar utan möjlighet för allmänheten att ta del av åtal, bevis och vittnesmål. Det är ytterst förkastligt att utomstående inte har någon reell möjlighet att granska vad som sker i rättssalen och på vilka grunder som domstolen tar sina beslut.

Detta är bara några av de punkter som visar att den svenska rättssystemet är helt uppfuckat.

EX RT SvD1 SvD2 SvD3
MER INTRESSANT OM: , , ,

02 maj 2011

En mer nyanserad bild av sexuella övergrepp på barn

Medborgare! Få saker i samhället upprör så som sexuella övergrepp mot barn. Det är också ett ämne som är ytterst känsligt att diskutera, utan att väldigt många känner sig trampade på tårna och personligt ifrågasatta. Många är offren som har sin egen bild av vad som skett och hur de har upplevt det hela. En som dock lyckats trampa oerhört många på tårna är Susan A. Clancy, som med sin bok "The Trauma Myth" ifrågasätter den gängse bilden att det sexuella övergreppet i sig är djupt traumatiskt för det utsatta barnet. Istället hävdar Susan Clancy att det inte är övergreppet som orsakar trauma - utan snarare samhällets förväntningar på hur offret ska reagera på övergreppet. 

Susan Clancy säger att de flesta offren (som medverkade i studien) inte rapporterar rädsla, smärta eller panik i samband med övergreppet, utan istället förvirring. Förklaringen till detta är dels att de flesta sexuella övergrepp mot barn inte innefattar något våld och dels att barnet ännu inte lärt sig förstå vad sexuella handlingar innebär. Små barn har helt enkelt inte samma referensramar kring sex som vuxna har. Detta medför att barn heller inte har förmåga att förstå den situation som den vuxne förövaren försätter dem i. Och reaktionen blir därför i de flesta fall förvirring. 

Som Medborgarperspektiv tidigare har rapporterat så är det heller inte ovanligt att barn faktiskt känt njutning och fått ”positiva” känslor i samband med övergreppet. Detta kan i sin tur bidra till att barn utvecklar starka skuld- och skamkänslor när de växer upp och inser att det är ett sexuellt övergrepp som de varit med om. När samhället förväntar sig att de borde ha blivit traumatiserade i samband med övergreppet så upplevde de istället övergreppet som någonting ”positivt”, eller på sin höjd förvirrande. Då är också risken stor att de lägger skulden på sig själva och aldrig berättar om övergreppet. 

Det är just detta som Susan Clancy kallar för The Trauma Myth. Hon pekar också på att denna myten riskerar att försvåra situationen för väldigt många av de drabbade barnen och att den dessutom försvårar för samhället att möta och hjälpa de drabbade barnen på ett effektivt sätt. Därför menar Susan Clancy att det är viktigt att bilden av sexuella övergrepp mot barn nyanseras i samhället, vilket hon förklarar i nedanstående intervju: 



Tyvärr försvåras detta av många av de grupper som säger sig arbetat för barn som drabbats av sexuella övergrepp har hängt upp mycket av sin argumentation på just myten om att övergreppet i sig skall vara traumatiskt och slår därför ifrån sig när nya rön presenteras. Man är antagligen rädd att allmänhetens bild av sexuella övergrepp mot barn kan komma att påverkas om de inte beskrivs med övertoner.

Tyvärr är det de utsatta barnen som får betala ett dyrt pris för detta.

MER INTRESSANT OM: , , ,